Smultronställen

Häromdagen när jag undervisade på ett kontor i Hamburg, kom vi till en text i boken som handlade om smultronställen. Det behöver ju inte nödvändigtvis vara ett ställe där det växer smultron, utan är mer ett ställe som man gillar att vara på. I texten fanns det flera olika exempel, från en ödslig plats i skogen till ett café i stan. Samtidigt som jag försökte få eleven att formulera meningar på svenska, började jag fundera över mina egna smultronställen.

Det första jag kom att tänka på, var den lilla parken Wandsbeker Gehölz i närheten av där vi bor. I april växer där drivor av vitsippor och jag går dit går så ofta jag bara kan, kanske plockar jag några av de stjärnögda blommorna. För det mesta hinner de vissna och se ledsna ut innan jag är hemma igen, men de brukar hämta sig ganska snabbt. De förgyller mitt köksbord i ett par dagar. Men Wandsbeker Gehölz utan vitsippor, är inte mycket till smultronställe, det ska erkännas.

Badplatsen där mina morföräldrar bodde, hör också hemma på min lista över smultronställen. Ingenstans är vattnet mjukare och dofterna av sommar starkare än där! Det är som att simma i flytande sammet. Kalvsjöns vatten är magiskt och jag förvandlas till en sju-åring när jag sänker ner kroppen där. Jag skulle inte bli förvånad om mormor dök upp bakom ett träd och med sin tyska brytning uppmanade mig att komma upp ur vattnet, eftersom mina läppar börjar skifta i blått.

Jag har ett smultronställe i mina föräldrars vinterträdgård i Svenljunga också. Där blir den regnigaste sommardag en ren njutning- att ligga på den gamla kökssoffan från Rösarp och plöja bok efter bok, det är min allra bästa semester! Jo, visst kan det vara kul att resa någonstans där man aldrig har varit också, men där finns ju inga smultronställen. För att hitta dem så måste man ha varit där ofta och alltid på något sätt längta tillbaka.

Hemma i vårt hus i Hamburg har jag förresten också ett smutronställe: mitt syrum. Där står symaskinerna väloljade på rad och varje sybehör har sin egen plats. Det luktar varmt från strykjärnet och Burdatidningarna är sorterade i årgångsordning. Radion är inställd på www.sr.se och jag lyssnar helst på en dokumentär på P1, smuttar lite på teeet som för länge sedan kallnat och njuter av mitt egna rum och min kreativitet. Det spelar ingen roll vad jag syr egentligen, en väska, en kjol eller ett lapptäcke. Det roliga är att välja tyg, klippa, nåla, sy fel, sprätta upp och sy om.

Smultronställe, ordet är musik i öronen och smakar sött i munnen… Har du också börjat fundera, fundera på vad som är ditt egna smultronställe? För visst har du ett, bara du tänker efter? Om inte, då är det hög tid att skaffa dig ett.

/carina middendorf

Top